Historien upprepar sig

Folket är svårt att styra.

Härskarna blandar sig i för mycket

Därför är folk svårt att styra.

Lao Tse



En upprepning av tidigare kalabaliker?

Det sägs att inget är nytt under solen. Vid mina bakgrundsundersökningar för min text om "Kalabaliken i Huvudsta" upptäckte jag snart att ordstävet även gäller för Genealogiska föreningen. Det har också under tidigare år förekommit en hel del tumult i denna förening. Intervallerna mellan dessa var dock inte periodiska utan mer slumpmässiga. Dessa "kollisioner" var alltså på intet sätt givna på förhand. Den enda markanta skillnaden, som jag kunde se, var att styrelserna var olika vid de lugna respektive turbulenta perioderna, medan medlemsskaran och personalen (sedan 1994) var ganska homogena (några lämnade föreningen, andra kom till). Under Ian Hamiltons period förekom det visserligen ett "uppror". Det hade inte orsakats av Ian och Ian hanterade det med god skicklighet (han stannade kvar som ordförande fast han ville avgå).

Släktforskning är principiellt historieforskning. En släktforskare är därmed även en historiker. Som sådan är akribin, noggrannheten, det viktigaste kravet. Man skall leta efter källorna. När jag började denna uppsats gällde det således att leta efter källor. Den första källan som jag kom att tänka på var GFs hemsida. Där, trodde jag, skulle jag finna ledtrådar till eventuella källor. Där hittade jag ingenting. GFs historia på hemsidan tycks börja med verksamhetsberättelsen för år 2008 som finns på de slutna medlemssidorna. Däremot hittade jag på min bokhylla två jubileumsskrifter utgivna av GF: en till 50-årsjubileet med en artikel av Erik Thorell på fem sidor och en till 75-årsjubileet men en artikel på knappt fyra sidor av Lena Löfström och Ian Hamilton. I Thorells historik finns en vag antydan på den delningen av GF som skulle inträffa 1986 (sida 5). Av Löfström / Hamilton bekräftas sedan splittringen av GF och separationen från det som efter 1986 skulle bli Släktforskarförbundet. Åren i Marabouhuset beskrivs dock ganska knapphändigt: "Inom loppet av några år tvingades vi flytta runt men har äntligen hittat ett hem i Solna". Denna beskrivning är något missvisande i så måtto att man tvingades flytta från Marabouhuset till Huvudsta på grund av ett fatalt beslut 2004. För att absolut kunna "komma åt" en hörsal, sluttande biografmodell med 150 platser, som användes ett fåtal gånger per år för 40 till 50 deltagare per tillfälle, måste SSf/GF hyra i princip en dubbelt så stor yta än man behövde (i bottenvåningen: 9 kontorsrum, dam- & herrtoaletter, garderober för besökarna). Tvånget hade SSf/GF förorsakat själva - trots varningar från kassören.

I jubileumsskriften från 2008 finns ytterligare två läsvärda artiklar: en om SoH (Släkt och Hävd) och en om Gottfrid Hintze och hans livsverk.

Något gammalsdags lagd sökte jag så genom en gammal Mac-backup efter eventuellt intressanta dokument som jag sparat. Jag hittade ganska många av vilka dock en hel del är i Mac-format och inte är kompatibla med Windows 10. De som kan öppnas i Windows finns i följande mappar:

Jag tänker inte kommentera mina källor. Läsaren får själv bilda sig en egen uppfattning om de i källorna dokumenterade händelserna.

Vad som hände de senaste åren, dvs från våren 2016 till våren 2018, beskrivs i artikeln "Kalabaliken i Huvudsta". I källorna där bör speciellt revisorns brev till styrelsen 2017-01-03 och nyhetsbreven 2017-03-26, 2017-04-02, 2017-04-09 samt 2017-04-16 beaktas. Dessa utgör en sammanhållen berättelse.

Stockholm 2018-02-24

Jürgen Weigle

Bilagor: Fyrtiotre (43) dokument i sju mappar