Kalabaliken i Huvudsta

eller

Sanningen om Genealogiska föreningen

eller

Hur man demonterar ett kulturarv

Sanna ord är inte vackra.

Vackra ord är inte sanna.

Lao Tse



Varför denna sida?

Det har sedan år 2016 inom Genealogiska föreningen (GF) i Huvudsta pågått debatter, såväl internt som via olika medier, om sakernas tillstånd i GF. Dessa har rört både föreningens materiella tillgånger (samlingarna och arkiv) som föreningens immateriella humankapital (anställd personal och frivilliga). En del av den interna debatten har förts mellan enskilda personer, en del inom styrelsen och en del mellan medlemmar och föreningens styrelse. Styrelsens protokoll kan av medlem begäras ut, dock ej protokollens bilagor eller protokoll från AU (styrelsens arbetsutskott). Huruvida bilagor skall lämnas ut bestämmer styrelsen ensamt. Styrelsen har generellt valt att vara sparsam med transparensen med motiveringen att uppgifterna i bilagorna rört känsliga frågor. Styrelsen har i vissa fall valt att helt ignorera frågor från medlemmar. På konkret kritik, för vilka skriftliga källor åberopats, valde styrelsen att inte svara i sak.

Detta hemlighetsmakeri och detta envälde är inte till gagn för GF. Att såsom rikstäckande förening hänvisa till medlemsstämmor duger ej. Stämmorna besöks i bästa fall av knappt 5 procent av medlemskåren, fysiskt och genom fullmakter. Kommer det fler än tre procent av medlemmarna personligen till mötet räcker de för stämmorna valda lokalerna ej till. Stämmorna kan således á priori inte vara representativa för samtliga medlemmar.

Att välja styrelse i en ideell förening är en förtroendefråga. Medlemmarna måste kunna utgå ifrån att de valda honorerar medlemmarnas förtroende. Om medlem ställer frågor måste styrelsen svara öppet och ärligt. Stadgarna för GF är mycket tydliga: styrelsen är till för medlemmarna, medlemmarna är inte till för styrelsen! Om en styrelse handlar i strid med detta axiom har styrelsen förbrukat sitt förtroende.

Hos Genealogiska föreningen är det tyvärr så att styrelsen i sina uttalanden, t.ex. i sitt svar på motionerna 2017, farit med halvsanningar och osanningar, inte spelat med öppna kort. Det är därför denna sida har kommit till.

Valet av medium, dvs. en webbsida, har fyra orsaker:

  1. det är för arbetsamt för mig att distribuera källorna "för hand" (jag är inte bra på automatisering) till alla som beställer dem,

  2. alla medlemmar, som vill göra sina röster hörda på årsmötet 2018, får nu en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning genom att läsa dessa källor själv, helt ofriserade,

  3. webbsidan är "googlebar" och

  4. källorna är tillgängliga även i en framtid - de går inte förlorade.

Huvudsyftet är att ingen medlem kan säga "det visste jag inte". Alla kan dock säga "det bryr jag mig inte om". Valet att agera eller att se bort är ditt.

"Bruksanvisning"

I övrigt får du döma själv.

Hintzesamlingarna

De fem dokumenten avseende Hintzesamlingarna publiceras för att visa den stora komplexiteten och betydelsen av dessa. Även samlingarnas kulturella betydelse. Jag skulle tro att de flesta av läsarna inte är alltför bekanta med hur man forskar efter sina rötter i de olika länderna runt Östersjön, speciellt inte i Tyskland.

Många talar om "Tyskland" och tänker inte på att något "Tyskland" inte fanns före 1871.

När GF 2004 flyttade från Katarinahuset till Marabouhuset i Sundbyberg togs hänsyn till detta. GF lämnade då uppdraget att organisera Hintzesamlingarna till Föreningen G-gruppen som bildade 2005 en arbetsgrupp bestående av Gustaf von Gertten, Anna-Lisa Kuylenstierna, Ardis Grosjean Dreisbach och Berit Sesemann-Datta vilka genomförde struktureringen av samlingarna samt den fysiska placeringen av böckerna och tidskrifterna i bokhyllorna. Resultatet avrapporterades 2006 till den dåvarande Hintze-stiftelsens styrelse.

Gottfrid Hintze (1904-1979) började sitt samlande av källmaterial omkring 1923. Genealogiska föreningen bildades 1933. När Gottfrid Hintze år 1973 överlät sina samlingar till GF omfattade dessa cirka 100.000 registerkort samt över 160 hyllmeter böcker. Gottfrid Hintze utsågs till hedersmedlem i GF. Se även Släkt och Hävd 3/1979, sida 358, och Jubileumsutgåva 2008, sida 7 ff.

Numera är Hintzesamlingarna inte sammanhållna längre till förfång för alla släktforskare med anor eller släkt i Estland och Tyskland. Ett kulturarv har demonterats.

Stockholm 2018-02-18

Jürgen Weigle

Bilagor: Fyrtiosex (46) dokument: GF-2018-FB-källor